Mitt liv!
Min mamma kämpade med mig för att få mig att prata igen, hon satt hela nätterna och pratade och pratade och pratade, tillslut kom ord ur min mun...
När jag blev lite äldre började på sexårs-gruppen och där hade jag inga vänner, utan satt helt ensam och kollade på när andra lekte. Jag började gå till bup och dom sa att jag hade ett funktionshinder ... autism.
Senare när jag typ gick i 2:an så bytte jag till mindre klass för att jag inte räckte upp min hand på lektionerna och jag kunde inte matte.. Jag gick där ett tag, och bytte skolor huller om buller.. Sen så sjönk jag in i mig själv och folk märkte att jag blev deppig, jag fick anorexia.. blev smal, sjönk i vikt och slutade äta helt... sängen var nu min ända vän.. Alla i min familj försökte få mig att äta, men jag kunde inte..
Det var nära döden nu.. Tillslut fick min mormor i mig lite mat och jag började äta lite smått, det blev bättre och bättre och jag nådde toppen. Jag vägde fortfarande lite, men jag åt och jag kämpade!
Jag bytte till en bättre skola för dom med autism och jag hittade mig själv, personerna och lärarna var perfekta och mitt liv var underbart! Och Malin, Irene, Sofia och många fler fick mig att tro på mig själv och kämpa för att komma dit man vill. Och Irene tog med sin underbara dotter, som jag verkligen uppskattar att jag har träffat! ♥ Min rektor var också helt underbar och alla trodde på mig.
Jag började på ett kortids (som ett fritids där man sover över) Och fann min bästavän Alexandra ♥
Sen började jag ju i högstadiet i samma skola, jag nämner några lärare som till exempel Samuel, Sanna, Jenny osv.. Inte vilka människor som helst alltså..
Sanna fick mig att vara stolt, Samuel fick mig att skratta och gav mig chanser att glänsa inför publik och så kom underbara Isabel ♥ Jenny peppade mig och fick mig att le bara av att hon log! Det här kallar jag mirakel.. se vilken skillnad!
Senare dog min rektor och jag fick slag i hjärtat.. en underbar person som skapade hela skolan, hela den världen, som ingen någonsin kan nå igen! R.I.P Erna ♥
Jag bytte skola igen och den är nu hemsk, jag tar slag varje dag och blir kallad fula ord... vafan lever vi i för värld människor! Visa respekt och hänsyn till unika och speciella människor och slå inte dom för att ni inte vet bättre...
Idag har jag bara få vänner kvar..
men hellre ha få vänner, fast som är sanna, än många vänner som är falska!
Men jag har min älskling Filip i alla lägen. Och det är han jag lever för idag ♥
Sötaste Amanda, du är den tuffaste, starkaste och bästaste syrran <3 <3 <3 De som är taskiga mot dig kan dra åt helvete för de har ingen aning om hur mycket starkare du är, de är töntar som inte vet ett skit om hur modig och bra du är som har klarat av mycket skit <3 Det skulle fan inte de klara!
Du är en tuff tjej, jag tror på dig <3
Jag vet att vi inte känner varandra men måste få tala ut, jag mår själv dåligt när hör detta, det är hemskt... Och då måste du må kass verkligen. Om du hör en massa skit, bryr dig inte, låt det gå, du vet sanningen och den ska du hållas vid. Var stark (som du redan är) och gå vidare. De människor som kallar dig en massa fula saker är idioter, och du är mycket bättre än så!
